2010
ATT LÄSA & SKRIVA
Min absoluta favoritpoet är Kim, hennes texter är guld. Jag kan sitta i timmar och sträckläsa och jag har nog läst de flesta av hennes texter tio gånger om vid det här laget.
Jag älskar att skriva själv också, även om jag kan erkänna att det blev mer producerat då än nu. Jag är liksom tom nu, tom på mycket ledsamt och alldeles jättefull av allt livets fina. När jag är nöjd, tillfredsställd och lycklig, då blir jag tyst.
Jag tror det är så, att människor som mår dåligt på ett eller annat vis, skapar bättre än någon annan. De bästa låtarna är de som är fyllda med ångest lika så de bästa författarna, poeterna. Det är något med den där ångesten som får människor att skapa en himla massa vackert.
DET FINNS SAKER MAN MINNS OCH SEN FINNS DET SAKER MAN INTE GLÖMMER
Den här låten ger mig så otroligt mycket minnen, både bra och dåliga.
Jag var lite för naiv, gick lite för lätt på allt det du lovade och inte ens i min vildaste fantasi kunde jag tro att det skulle sluta som det gjorde.
Ibland undrar jag om du saknar mig, om du ligger vaken på nätterna och ångrar. Du hade kunnat haft det lika bra som jag har det, vet du det, din ångest kunde, precis som min, ha dämpats. Jag försökte och försökte och försökte rädda dig, hjälpa dig, men du lyssnade inte, du lovade mig att försöka, men du sket i det, du försökte inte ens lite och du fortsatte precis som förut. Och man kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Men en sak är säker, man ger aldrig upp, aldrigaldrig. Jag har fortfarande inte gett upp.
Jag var lite för naiv, gick lite för lätt på allt det du lovade och inte ens i min vildaste fantasi kunde jag tro att det skulle sluta som det gjorde.
Ibland undrar jag om du saknar mig, om du ligger vaken på nätterna och ångrar. Du hade kunnat haft det lika bra som jag har det, vet du det, din ångest kunde, precis som min, ha dämpats. Jag försökte och försökte och försökte rädda dig, hjälpa dig, men du lyssnade inte, du lovade mig att försöka, men du sket i det, du försökte inte ens lite och du fortsatte precis som förut. Och man kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Men en sak är säker, man ger aldrig upp, aldrigaldrig. Jag har fortfarande inte gett upp.
ANGÅENDE DÖDSTRAFF..
Ett citat från Amnestys hemsida:
“Forskningsresultat visar att dödstraffet inte har någon avskräckande effekt, det har tvärtom en brutaliserande effekt på samhället. När staten avrättar en människa berövar den medvetet och i lagens namn någon livet. Genom sitt exempel minskar den allmänhetens respekt för människolivets värde. Avrättningen är en våldshandling och våld föder våld.”
Är ni för eller emot dödstraff? Själv är jag lite kluven i frågan.
Är ni för eller emot dödstraff? Själv är jag lite kluven i frågan.
LYCKA/OLYCKA
Nu för tiden tror vi att lycka ska vara en konstant känsla, att vi ska må bra och tycka livet är underbart varje dag. Vi läser i tidningarna "Tio steg till ett lyckligt liv", vi läser om saker och ting som ska få oss att må bra, att bli lyckligare. Kraven på att man helt enkelt ska vara lycklig höjs och allt fler tror att lycka ska vara en konstant känsla, och det är enligt mig helt jättefel.
Lycka är en känsla som kommer i perioder, det är just därför vi uppskattar det så otroligt mycket. Man måste inte ha varit olycklig någongång i sitt liv för att känna lycka, men vi måste tillåta oss att känna oss halvnöjda med livet, man behöver inte känna sig onöjd men inte heller jättenöjd för att faktiskt ha ett jäkligt bra liv. Ingen människa är lycklig genom hela sitt liv. Livet fungerar inte så och det är alla medvetna om, livet har sina toppar och dalar och det är det som gör det till just ett liv. Så varför strävar vi hela tiden efter ett lyckligare liv, efter en konstan känsla av lycka när ingen kommer uppnå det? Denna strävan efter något vi aldrig kommer uppnå gör oss olyckligare och depressioner och självmordsförsök ökar.
Jag tror man ska sluta tänka så mycket och helt enkelt acceptera att idag mår jag dåligt, idag mår jag bra och idag mår jag jättebra. Men självklart ska man söka hjälp om man mår dåligt under en längre period eller mår jättedåligt. Och en till viktig sak är att inte skämmas för att man mår dåligt!
Blev kanske lite dåligt skrivet, men hoppas ni förstår hur jag menar endå:)
Lycka är en känsla som kommer i perioder, det är just därför vi uppskattar det så otroligt mycket. Man måste inte ha varit olycklig någongång i sitt liv för att känna lycka, men vi måste tillåta oss att känna oss halvnöjda med livet, man behöver inte känna sig onöjd men inte heller jättenöjd för att faktiskt ha ett jäkligt bra liv. Ingen människa är lycklig genom hela sitt liv. Livet fungerar inte så och det är alla medvetna om, livet har sina toppar och dalar och det är det som gör det till just ett liv. Så varför strävar vi hela tiden efter ett lyckligare liv, efter en konstan känsla av lycka när ingen kommer uppnå det? Denna strävan efter något vi aldrig kommer uppnå gör oss olyckligare och depressioner och självmordsförsök ökar.
Jag tror man ska sluta tänka så mycket och helt enkelt acceptera att idag mår jag dåligt, idag mår jag bra och idag mår jag jättebra. Men självklart ska man söka hjälp om man mår dåligt under en längre period eller mår jättedåligt. Och en till viktig sak är att inte skämmas för att man mår dåligt!
Blev kanske lite dåligt skrivet, men hoppas ni förstår hur jag menar endå:)
ÅLDERSNOJA
Jag är 17 år, och har åldersnoja. Hur skumt är inte det? Är det inte i den här åldern man ska längta ihjäl sig till sin 18 årsdag och allt vad den nu innebär? Men att bli myndig, få gå på krogen och ta körkort lockar inte ett dugg. Jag tycker jag är fri och får göra näästan allt det jag vill redan, och att komma in på krogen är ju oftast inget problem och varför ska man ha körkort? Oftast finns det någon som kan köra annars funkar bussen finfint. Nej jag trivs underbart i 15-17 årsålder och jag vill inte ens tänka på att jag snart blir 18, usch.
Längtar ni till er 18 årsdag?
Bara för det slänger jag upp en gammal fjortisbild. haha
Längtar ni till er 18 årsdag?
Bara för det slänger jag upp en gammal fjortisbild. haha
ÄSCH
Jag tror att jag skiter i det här nu, i bloggningen. Jag kan inte blogga om min vardag, tankar och känslor när jag måste radera mer än hälften. Finns två alternativ, antingen skriver jag allt eller så skiter jag i det helt. Vi får väl se helt enkelt.
LITE ENSAM
Sitter här i min ensamhet och känner mig ensam, har en pojkvän som jobbar, eller ja sover för att kunna jobba imorgon, en bästis på andra sidan jorden, en annan bästis i fjällen och alla här hemma sover. Är i stort behov av en kram. Ångrar att jag inte följde med på fest till Fholin, är trött och inte partysugen men det är endå bättre än att känna sig ensammast i hela världen. Okej, jag är lite töntig nu kanske, but that's how I feel at the moment.
GODNATT
GODNATT
sentimental
Jag blir ganska lätt sentimental när jag träffar på personer jag inte sett på länge, pratar minnen, ser på kort eller lyssnar på musik som jag relaterar till vissa händelser/personer. Och det är inte så att jag ler åt minnet och tänker att "åh va kul det där var" eller så, utan visst jag blir självklart glad, men får också en panikkänsla över att jag kanske aldrig mer får uppleva just det igen, och sen vill jag bara börja grina. Som ett riktigt freak.
Men jag har det så fantastiskt, otroligt bra nu så jag skulle absolut inte vilja byta ut någonting, måste lära mig handskas lite bättre med mina old memories bara;)
Bilden har inget med texten att göra.
Men jag har det så fantastiskt, otroligt bra nu så jag skulle absolut inte vilja byta ut någonting, måste lära mig handskas lite bättre med mina old memories bara;)
Bilden har inget med texten att göra.
rätt eller fel?
Ibland gör man saker som får en att må bra trots att det inte är bra för en.
Saker som inte alltid är rätt. Men det är inte heller fel.
I alla möjliga sammanhang.
Men bara för att någon en gång lärt en att de är fel behöver det kanske inte vara det? Kan det vara så att vissa saker egentligen inte är fel utan att vi bara är så programmerade sen way back? Det tror jag.
Saker som inte alltid är rätt. Men det är inte heller fel.
I alla möjliga sammanhang.
Men bara för att någon en gång lärt en att de är fel behöver det kanske inte vara det? Kan det vara så att vissa saker egentligen inte är fel utan att vi bara är så programmerade sen way back? Det tror jag.
Fick 10 000 kr av okänd man
Bild från aftonbladet.se
Sånt här gör mig så himla lycklig och varm inombords! Det finns personer i denna värld med hjärtan av guld, det är inte många, men de existerar några få iallafall vilket gör mig så otroligt glad. Det finns hopp för människan.
När man skänker 10 000 kr till en vilt främmande man i behov av pengar och dessutom gör det anonymt, det är storslaget. Vissa skulle säkert dragit in medier osv och vunnit på det själva också, men inte denna person, han gav pengarna anonymt, storslaget är ordet.
Dessa hjältar får ingenting för det de gör, inget beröm, pengar osv, men dom gör någonting för en annan människa, hjälper en person, den människan som ger får så mkt tillbaks, den får se lycka, känna sig stolt över att ha hjälpt någon utsatt i samhället, det är så mycket större och betydelsefullare än pegnar och utmärkelser..
Ju mindre man själv genomlevt, desto lättare är det att se vissa saker svart eller vitt
Sanna Bråding. Hon har varit drabbad av anorexi och beroende av droger, och haft extrem prestationsångest.
Här är ett citat av henne:
"Jag har aldrig vart ute efter folks sympatier eller medlidande på nåt sätt. Jag har aldrig försökt få mig själv att framstå som ett offer. Jag har hela tiden sagt att jag står för mina misstag och jag vet att jag gjort fel. Men det jag vill belysa är att det alltid finns ett VARFÖR och en ORSAK till att många hamnar fel i livet! Och att dom som lättast dömer ofta saknar en stor erfarenhet själva!"
Så otroligt jävla bra sagt!
Det är så fruuuuuktansvärt bra sagt så hon borde få ett pris för det eller någonting!
okej.
Vet inte om jag ska vara ledsen, sur, upprörd eller någonting annat. Vet inte vad jag ska skriva.
Det finns en person som betytt grymt mycket för mig, som fortfarande betyder grymt mycket, den personer tycker att vi inte borde ses mer. "Jag tycker inte det behövs."
nähä, okej.
Jag förstår att man kan tappa känslor för någon man förut älskat, det är normalt, det är okej. Men då vill man väl berätta det på ett värdigt sätt, face to face? Inte över msn.. Och sen att en vecka senare totalt bryta kontakten, på sms med orden: "Jag tycker inte det behövs."..
Jag tror inte du förstår hur ledsen jag blir, du vet ju att jag tyckte om dig..
Det känns som det här visar hur mycket vårt förhållande och vänskap betydde för dig. Hade det betytt det minsta lilla hade du inte velat avsluta det såhär. Jag undrar om det känns bra för dig, om du är nöjd med det här.
Det finns en person som betytt grymt mycket för mig, som fortfarande betyder grymt mycket, den personer tycker att vi inte borde ses mer. "Jag tycker inte det behövs."
nähä, okej.
Jag förstår att man kan tappa känslor för någon man förut älskat, det är normalt, det är okej. Men då vill man väl berätta det på ett värdigt sätt, face to face? Inte över msn.. Och sen att en vecka senare totalt bryta kontakten, på sms med orden: "Jag tycker inte det behövs."..
Jag tror inte du förstår hur ledsen jag blir, du vet ju att jag tyckte om dig..
Det känns som det här visar hur mycket vårt förhållande och vänskap betydde för dig. Hade det betytt det minsta lilla hade du inte velat avsluta det såhär. Jag undrar om det känns bra för dig, om du är nöjd med det här.
att kalla någon hora.
"Kvinnor har alltid gillat att visa upp sig, men de gillar inte att andra kvinnor visar upp sig. I synnerhet inte om de andra ser bättre ut än dem själva"
Jag tror de flesta någon gång blivit kallad, eller fått en kommentar på tex bilddagboken där det står hora. Jag och många utav mina vänner har varit med om det. Helt utan anledning. Jag blir inte sur, utan chockad, chockad och ledsen. Det skrämmer mig, inte det att någon kallar mig eller mina vänner för hora eller horig, det visar bara hur liten, omedveten och omogen personen är. Men vetenskapen att folk tänker så som vissa säger och kommenterar gör mig ledsen, att ditten och datten är horigt, slampigt osv, det gör mig mållös. Det värsta är ju att de som säger det själva är av det kvinnliga könet!! Hur kan man då skicka tillbaka oss tjejer flera hundra år i tiden? Påstå att vissa är sämre för att dom har bröst, rumpa osv och visar lite hud? Varför gör man så? Är det inte sånt som bidrar till det hårda klimatet bland tjejer?
Det är galet att ett sånt tankemönster fortfarande råder bland vissa, jag trodde verkligen att samhället hade tagit ett mycket litet steg framåt, litet med endå framåt.
Känns tragiskt att jag trodde så fel, vi tjejer borde ju hålla ihop i detta samhälle där vi redan är nedtryckta, men det förstår vissa tydligen inte...
