Hej på er.

Sitter helt ensam i skolan, tror inte det är en enda elev kvar faktiskt. Väntar på att klockan ska slå 15.20 så att jag kan åka ner till sjukhuset. Ska till Kjell aka Hjärnskrynklaren. Är inte så jättesugen alls på en timmes samtal, alldeles för omotiverad och trött. I början av min period hos Kjell avskydde jag det, förstod inte alls varför jag skulle behöva gå där osvosv, men ju mer tiden gick desto bättre kändes det, det kändes välbehövligt och framför allt otroligt skönt och hjälpande, och tillslut var samtalet något jag verkligen såg framemot, men nu känns det sådär ovärt igen, men på ett mycket bättre sätt, jag känner mig frisk, och det är ingenting jag bara tror som innan. Och visst är det skönt att kunna ventilera precis alla sina känslor till en vuxen person, oavsett om det är bra eller dåliga känslor, men just nu är allt verkligen jättepositivt i mitt liv och då känns det som jag sitter där på bup och tar upp någon annan stackares tid. Men det kanske är skönt för Kjell med lite omväxling, på tisdagar klockan 16.00 kommer little miss sunshine!