Jag har börjat fått den där krypande känslan i kroppen igen, eller vadå igen, den finns där hela tiden, men nu är den så otroligt nära inpå, den bränns, sticks och svider, den värker och gör ont. Och jag vill bara vifta bort den, trycka den längst in i skallen och låta den brinna ut, försvinna, men den gör aldrig det. Den finns alltid, alltid där.  

Går igenom dagens matintag, om och om igen, funderar på hur onyttig en halv honungsmelon faktiskt kan vara, vill bara sjunka genom marken när jag tänker på lösgodiset för 10,90:-, några ynka godisbitar som får mig att känna mig 100 kilo tyngre.

Nej nu ska jag sova, imorgon är en ny, fin, och förhoppningsvis bättre dag. Sovgott.