Idag slog det mig, varför försöker man ens få till en lyckad festkväll på vintern? När jag tänker efter har ingen fest denna vinter varit särskillt lyckad, ioförsig har jag varit hemma de flesta helger men när jag väl tagit mig ut blir det alltid fail. 

Jag är inte festsugen alls längre, vill så mycket hellre vara hemma med familjen och Lukas, hundramiljoner gånger bättre. Och visst har jag fått höra att jag blivit tråkig, blir kallad bangarn, tanten, 40+arn osv, och visst jag hade kunnat förstått det lite om jag missade något? Men det gör jag ju absolut inte, jag missar inte ett skit. Däremot slipper jag stå och förfrysa i väntan på buss, jag slipper trängas på bussen (alla blir dubbelt så stora med täckjackor) jag slipper åka till b-fester där åldern varierar mellan 13-25 år osvosv. 

Nä nu är det nog. Jag har bestämt mig för att inte vara spontan när det gäller fest denna vinter. Ska jag ut (ah alltså på fest) ska det vara helt bestämt vart och det ska iallafall vara 85 % chans att det kommer bli kul, ett hyffsat säker kort helt enkelt. Sen i vår kan jag börja vara spontan igen, det är ju det som är allra bäst, men det håller inte på vintern somsagt.

I våras/sommras hade jag en period då jag behövde vara ute, och nu är den över och jag känner inte det behovet längre. Jag mådde inte speciellt bra då och allt festande fick mig att glömma det. Jag lärde också känna mycket nya människor som var väldigt partysugna och mer än gärna drog med mig ut oavsett vilken dag i veckan det var. Det var en riktigt kul sommar trots allt, så jag klagar inte. Eftersom jag var ute väldigt mycket då förstår jag att många tror att jag ska vara det nu också, och kanske därför tycker dom jag är lite utav en "bangare". Men jag har bättre saker för mig nu, Lukas framför allt och jag tycker det är så himla mysigt att vara med familjen. Och snart får jag ju börja träna innebandy igen! 

Det jag ville säga från början var väl att det är ovärt att festa på vintern helt enkelt. Mys inomhus med människor ni tycker om istället!♥