"När flodvågen slog in över den soldränkta paradisstranden i Khao Lak hade vi precis bytt hotell. Vi ville bo tryggt med tanke på barnen och hade fått en fin bungalow på en platt mark nära havet. Vi var lyckliga.
Jag är den enda som överlevde tsunamin. Min fru Ulrika drunknade tillsammans med våra sönder Charlie, 5 år, och Max, 4 år"

"Jag vill gärna tro att det kommer något gott ur även det värsta som sker i en människas liv. Eftersom min familjs öde har blivit känt via medierna, har det känts viktigt för mig att berätta hur det verkligen var. Dessutom vill jag ge min syn på de svenska myndigheternas handfallna agerande i Thailand efter katastrofen. Jag skämdes över att vara svensk. Det vill jag aldrig behöva göra igen. Och om jag skulle ge ett råd till andra vore det att sätta värde på nuet. Tänk efter vad som är viktigt och njut av dina närmaste medans du kan!"

Ja, jag antar att ni förstår vad boken handlar om.

Man skulle kunna tro att denna bok var väldigt tung, sorglig och jobbig att läsa, och tro mig, det är den, den är otroligt sorglig. Boken får en verkligen att tänka till, bli påmind om allt man har, sin underbara familj och inse att det kan ta slut, på bara några sekunder. "En smärtsam påminnelse om hur snabbt allting kan förändras", som Norra Skåne tidning uttryckte det. Men trots bokens fruktansvärda handling, om den enorma vågen, om död och elände, om saknad och sorg är det jag minns allra mest från boken Pigges enorma initiativförmåga, handlingskraft och arbete mitt i helvetet på jorden. Pigge är verkligen en hjälte!

Boken tar också upp de svenska myndiheternas totala inkompetens. Ingen idé att jag skriver om det, skulle bli ett väldigt långt och argt inlägg då....

ALLA borde läsa denna bok! Verkligen! 

3 av 5 möjliga!